Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå hur gick det, hur gick det?
— I samma ögonblick, som vapnet afsköts, stegrade sig min
häst och kastade mig till marken.
— Aj fan!
— Och då jag reste mig upp ur törnrosbuskarna, i hvilka jag
blifvit kastad, fick jag se första skimret af den gryende dagen, som
stack fram emellan trädstammarns och i detta matta ljus såg jag
indianen afskjuta sin båge mot ett fruktansvärdt odjur, hvilket rusat
fram för att angripa honom.
— Nå, pilen träffade förmodar jag?
— Ja, den trängde in i djurets hufvudskål. Men det dog dock
ej utan döfvades blott och rullade på marken. Men ögonblicket der-
på reste det sig åter och skulle rusa emot indianen, hvilken emeller-
tid mattade mot det ett förfärligt slag med sin tomahawk. Slagst
träffade djurets hufvud och nu var denna fara undanröjd.
— Dog odjuret?
— Ja, indianen slog in hufvudskålen på det.
— Det är en otrolig styrka, dessa menniskor ega.
— Ja, jag yttrade äfven min förvåning öfver hans kolossala
styrka och hans beundransvärda snabbhet i rörelserna.
— Hvad svarade han på det?
— Inte ett ord.
Nej det kan jag tro, det är likt dessa underliga menniskor.
— Han laddade sitt gevär, såg om sin båge och fortsatte sedan
sin väg så lugnt, som om ingenting händt.
— Underliga menniskor! Så lugna och dock så ytterst farliga!
— Jal
— Nå kommo ni till något läger eller —–––-
Sedan vi tillryggalagt vid pass fyra engelska mil, kommo vi
fram till en ganska enkel hydda, som blifvit uppförd medelst i jor-
den nedslagna unga trädstammar.
— Liksom hyddorna i indianbyn, der jag och mina nu döda
vänner gästade, sade Karl Anderson.
— Marken omkring hyddan, fortfor Per, var planterad med majs.
— Den var då inte öfvergifven.
— Nej för tusan, denna hydda var min ledsagares bostad.
— Aha!
— Vi stannade der. Jag band min häst invid ett träd och följde
indianen in i hyddan, hvarest jag ej kunde upptäcka någon annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
