Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
möblering än en af buffelhudar bestående bädd, hvilken hade sin plats
i ett hörn af hyddan. Väggarne voro deremot behängda med lod-
bössor, tomahawks, skalperknifvar, kruthorn, bågar, pilkoger samt
buffel- björn- och tigerhudar.
— Det var alltså till en väldig jägare, du kommit.
— Ja, icke blott till en vanlig jagtvän utan till en mennisko-
jägare, enligt hvad jag trodde mig kunna finna vid mitt inträde i
hyddan.
— Aj, aj, aj! Det var kusligt.
— Med afsky och förskräckelse räknade jag nämligen bland
hyddans troféer icke mindre än femton hufvud&vålar, samtliga efter
hvita menniskor, hvilka varit af olika åldrar från treåriga barn till
hvithäriga gubbar, samt en hufvudsvål med långt, mjukt, nötbrunt
hår, sannolikt efter en ung skönhet, som äfven blifvit offer för en
oiuensklig grymhet.
— Det var ruskigt käre bror.
— Jag ryste, när jag såg allt detta.
— Det förundrar jag mig inte alls öfver.
— Men jag vågade emellertid icke på något sätt låta min farlige
värd märka min afsky.
— Nej, nej! Då hade du allt varit förlorad med detsamma och
då hade vi inte suttit här nu och druckit gin. Skål!
— Nej, fördöme mig, vi det gjort. Skål på dig Kalle.
.— Nå hur kom du ifrån den der rackarn, frågade Karl Andersson,
sedan han druckit.
— Yänta skall du få höra.
Per steg upp och stoppade ny tobak i sin pipa samt tände den-
samma, hvarefter han intog sin förra plats och fortsatte förtälja om
sitt äfventyr för Karl Andersson, hvilken med begärlighet lyssnade
dertill.
— Sätt dig! ropade indianen till mig, i det att han pekade på
bädden i hörnet.
— Det var nog inte mycket lönt att vara obstinat, menade
Karl Andersson och blundade med ena ögat.
— Nej jag lydde också utan att säga ett ord.
— Kantänka det.
— Tigande ställde min fruktansvärde värd frukt och mjölk fram-
för mig.
— För tusan, vankades det godsaker också?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
