Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* 367
— Du är en hvit man, sade han.
— Aha! En straffpredikan!
— Det kan du lita på. Du är en hvit man, sade han. Jag
fann dig sofvaude. Du var beväpnad. Jag afväpnade dig och bjöd
dig fredspipan.
— Nåja, men det der var ju hyggligt.
— Ja visst. En hvit man, fortfor indianen, fann en gång min
far värnlös och sofvande. Hvad gjorde han, tror du, sporde han
mig.
— Nå bief du honom svaret skyldig?
— Jag vet inte, svarade jag honom.
— Tänderna skallrade väl litet i gapet på dig, när du sade det.
— Ja det var inte utan.
— Kantänka det.
— Du vet inte, utropade indianen. Jag skall säga dig, hvad
han gjorde: Han mördade honom!
— Indianen såg väl just inte så treflig ut, när han gaf dig detta
meddelande?
— Nej, hans ögon gnistrade som eldkol och hela hans gestalt
skälfde.
— Fy tusan. Jag skulle inte ha velat vara i dina kläder den
der stunden.
— Nej det var ingenting att stå efter,
• Gjorde han ingen ansats till att störta sig öfver dig och taga
hämnd på dig för mordet på hans far?
— Nej, det gjorde han inte, ehuru jag hvarje ögonblick väntade
att blifva ihjälslagen.
— Nå, han hade ju bjudit dig fredspipan.
— Visserligen’; men i alla fall —–––-
— Ja, ja, att det inte var något trefligt, det förstår jag, Nå
— hvad gjorde han då.
— Ilan stod fortfarande framför mig och sade: Femton gånger
svor jag, att jag på de hvita skulle hämnas min fars mord, denna
rysliga gerning och här kan du räkna offren på min hämnd!
— De femton skalperna?
— Ja!
— Brrl
— Då jag en afton återkom från jagten, fortfor den förskräck-
lige, var min hydda uppbränd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
