Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Karl Andersson på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
— Han tycks ha haft otur.
— Min döende mor, fortfor han, satt klagande vi de öfverblifna
bränderna. Mina barn och min hustru, klagade han, hade blifvit
lågornas rof.
_ Vet du Pelle, det börjar just göra mig ondt om den stackarn.
_ Det var verkligen en känsla af medömkan som blandade sig
med min skräck.
— Ett nytt bevis på ditt goda hjerta.
— Prata inte om mitt goda hjerta; jag vill inte höra talas
derom, utropade Per harmligt.
_ Nå, som du vill! Jag tiger som muren. Hade indianen mer
att säga?
_ Ja, han sade: Samma främling, som en gång mördade min
far, hade också antändt min hydda.
_ Den hvite tycks ha varit en verklig indianjägare, efter hvad
jag kan finna.
_ Det tycks så. — När indianen omtalat för mig dessa fasans-
fulla händelser, tilläde han: Jag lemnade nu den förskräckliga nejden
och byggde mig en hydda i denna skog; följ mig så skall du för-
nimma det öfriga.
— Nu satt väl hjertat i halsgropen på dig?
— Det kan du lita på. Jag visste inte till mig.
— Jag undrar inte på det. Dödade du indianen?
- Nej.
— Hur tusan kom du då ifrån det der ätventyret?
— Vänta skall du få höra.
_ Naturligtvis ville han ta hämnd på dig i den andra hyddan,
som han talade om.
— Det tänkte jag också, men–––-—
__ Det fordrades allt ormens list för att komma ifrån honom
kan jag tro.
— Hör på, skall du förnimma, hur det gick. När indianen sagt
dessa sista ord, lemnade han måltiden och gick ut ur hyddan.
— Då passade du på och smet din väg, he?
— Nej du, det gick inte för sig.
— Följde du honom?
— Jag fick lof till det.
— Nå hvart bar det af?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
