Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Ja, ja. sade han derefter, du hade rätt du varnade mig, men
jag ville ej lyssna till dina ord. Hvad förstod du, menade jag.
Hvad viixe du ge för råd åt mig, som du bekostat så mycken under-
.visning.
Åter slutade han och lät hufvudet sjunka ned i handen.
— Ab, jag dåre! utbrast han derefter. Jag dåre! Jag föraktade
dina råd.
Jag miD8, hur du suckande sade, när jag ej ville lyssna till
dig: »När barnen få sin vilja fram, gråta de icke!»
Ö, moderi Moderi Nu är det gråt, nu är det sorg; mitt
bjerta blöder; jag kan icke lefva — men du — du–––––– måtte
du förskonas från all kunskap om det gräsliga slut, som din son fick;
din son, hvilken du älskar högst på jorden invid minnet af min far.
Han drog upp ur bröstfickan en plånbok och undersökte den-
samma.
– Tom! sade han. — Spelet har plundrat den. — Dock, tilläde
han, mer än penningar är dock hjertat i denna bok.
Han drog upp ur en af plånbokens fickor ett fotografikort, hvilket
visade en bild af en äldre qvinna.
Det var hans mors porträtt.
— Ädla moder, sade han; du kanske skall gråta öfver din son;
men du skall aldrig tå veta hans öde. Du skall tro, att en olycka
traffat mig; men du skall icke ana, att jag burit hand på mig sjelf
sedan jag lättsinnigt förstört de penningar, du gaf mig. Din bild
skall vara den sista som mina blickar träffa i denna verlden, ömma
moder.
Han förde kortet till sina läppar. —
Längre tram på dagen syntes den unge mannen vandra fram på
en gata i Monaco. Han gick in till en vapenhandlande och köpte
sig en revolver samt patroner till densamma.
Försedd med detta vapen laddadt gick han till en afiägsen plats
i Monte Carlos park. Der tog han äter upp sin moders porträtt,
hvilket han med en nål fäste på en trädstam.
Deretter ställde han sig framför trädet och stirrade på porträttet,
under det att han drog upp revolvern ur en af rockfickorna och
vände mynningen mot hjertat.
— Förlåt mig min mor, förlåt mig, sade han.
En blixt, en knall och med genomborradt hjerta föll den unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
