Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
mannen tätt intill trädstammen, å hvilken han hade fast fotografien.
Ett par rosslingar och allt var slut.
På eftermiddagen af denna dag var grefve Strutsenfot ute och
oick för att söka afnämnare för sina taflor.
Plötsligt stannade han och lyssnade. — Han hade hört samma
skratt, som aftonen förut gjort honom så illa till mods.
— Besynnerligt, sade han för sig sjelf. Jag har aldrig hört
någon annan än henne ha ett sådant tonfall i sitt skratt. Skulle
hon kunna vara här? — Det förbjude Gud, tilläde han.
Men han skulle snart finna, att den besvärjelsen var för sent
uttalad ty plötsligt kom der ett elegant fruntimmer skrattande och
pratande med en lika elegant ung man. Detta par var grefvinnan
Hortens Strutsenfot och markis Beneveato Cellim.
Grefven studsade, men han var dock så pass mycket herre öfver
sig sjelf, att han ingenting lät märka utan gick sin väg fram ut-
bjudande sina taflor.
Grefvinnan såg upp på honom och nu var det hennes tur att
studsa. Hon bleknade under sminket, ryckte markisen i armen och
skyndade med honom bort yttrande något om pack och tiggare. —
Grefven lät intet inverka på sig. Han målade som förut; men han
kände sig betryckt och han tyckte, att hans taflor icke blefvo så bra
som förut; icke heller var det med samma lust och lif som forut,
som han nu gick omkring i parken med sina vyer.
Flera gånger korsades hans och grefvinnans vägar och slutligen
träffades de en gång alldeles ensamma.
Då gick grefvinnan fram till honom, sägande:
— Hvad gör du här, Emanuel?
_ jag målar och söker genom arbetet förströelse och glömska.
— Jag vill ej, att du skall vara här.
— Det är tråkigt.
— Res!
— Nej.
— Jag befaller dig det!
— Jag hoppas, att fru grefvinnan ej glömm’er, att jag ej är en
lakei, svarade han och lade särskild tonvikt på orden »fru grefvinnan».
’_ Res härifrån, sade grefvinnan åter i befallande ton.
— Nej, jag stannar.
— Akta dig, Emanuel 1
— Hvad nu! Du hotar, Hortens!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
