Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett underligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
— Emanuel! Emanuel! Se för dig den ångrande synderskan.
Förlåt mig allt ondt, jag gjort dig, förlåt mig och rädda mig. Jag
har ingen att hålla mig till, intet stöd. Hjelp mig, att jag må kunna
betala min värd. Jag skall skaffa penningar. Jag skall skrifva till
Sverige efter penningar. Tant Mathilda Hörnbom skall hjelpa mig.
Men hjelp mig du nu, Emanuel.
— Jag sjelf är fattig, du vet det; ty det är du sjelf, som gjort
mig fattig Hortens, fattigare än jag var, när jag lärde känna dig.
— Ack, jag skall försona allt, allt; men hjelp mig nu, att jag
icke må bli utkastad. Hjelp mig, att skandal må undvikas.
— Jag har intet att hjelpa med.
— Gif mig blott ditt namn som borgen.
— Det är intet värdt.
— Du är omtyckt och känd här. Följ mig; säg ett ord åt
kommissarien och han skall låta nad ga för rätt.
— Nej! . .
— Eviga himmel, Emanuel! Du vill väl inte störta mig i det
djupaste elände.
— Hade du någon försyn med mig?
— Förkrossa mig, men hjelp mig, hjelp mig vid minnet af vårt
barn, utropade grefvinnan och kastade sig på sina knän framför
grefven.
Men hon bad för döfva öron. I stället för att finna medlidande
med henne förvreds grefvens anletsdrag och han utropade:
_ Du vågar anropa mig vid minnet af vårt barn, hvilket du
aldrig tillät mig att få se; hvilket aldrig fått hvila på mina armar!
Låga, eländiga qvinna! Du vågar tala om minnet at det oskyldiga
lilla kräket, som du gifvit lifvet och hvilket du äfven skaffat ur
verlden! Förhärdade varelse! Må man trampa dig som en mask i
stoftet, jag skall icke lyfta ett finger för att rädda dig! Om ett ord
af mig kunde hjelpa dig, skulle jag ej uttala det! Du har en gång
öfvergifvit mig; må vi vara skilda för alltid För icke länge sedan,
när du fann mig här, förklarade du, att det var dig obehagligt att
se mig och du erbjöd mig til! och med en summa penningar, om jag
skulle vilja lemna Monaco! Tror du, att allt detta kan glömmas.
Liderliga varelse! Lid ditt straff! Lid! Lid!
Han stampade i golfvet åt henne.
Hon sträckte stum armarne mot honom med en bedjande åtbörd;
men han vände sig bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
