- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
440

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Det är roligt, när bekanta träffas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

440
— Får jag lof att dricka med fru Hagberg.
—■ Skål!
— Jag förenar mig, sade herr Hagberg.
— Skål käre bror. —
— Men för att återkomma till Anna, sade fru Hagberg, sedan
hon satt glaset från sig, så tyckar jag, att hon gör mycket rätt, i att
hon inte sträfvar efter att bli gift. Hon har det ju så bra, så länge
fröken Tornspets lefver och dessutom tänker jag, att hon nog får en
liten sparad styiver att dra på, när gumman är död.
— Fra Hagberg håller för troligt, att tant Pamela skall teste-
mentera Anna något?
■— Ja, det är ju inte omöjligt. Men Anna förstör ju ingenting
af sina penningar.
— Nej, nej.
— Hon har ju allt, hvad hon behöfver.
— Javisst.
— Och hvarenda månad sätter hon in i sparbanken åtminstone
största delen af sin lön.
. — Det är mycket förståndigt.
— Javisst!
— Andra unga damer pläga köpa bakelser och konfekt.–––––
— Och det skulle aldrig falla Anna in att göra.
— Eller lägga ned på -sin toalett.
— Nåja, det kan inte nekas till, att Anna gerna vill vara fin
och elegant.
— Hvem vill inte det.
Men hon får ju alla sina kläder af fröken Tornspets.
— Har tant blifvit så liberal?
— Ja, det har hon. Men så håller hon också af Anna mer än
någon annan meuniska verlden.
— Tänk, att det skulle bli ett så godt förhållande mellan dem.
— Ja!
— Det kunde jag inte ana, när jag rekommenderade Anna till
tant.
— Nej, nej!
— Jag var sa van vid att höra, att tant Pamela aldrig kunde
ha någon hos sig, vare sig det var sällskapsdam eller jungfru, att jag
tog för alldeles gifvet, att Anna skulle stanna på sin plats ett par
månader eller ett halfår på sin höjd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free