- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
441

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Det är roligt, när bekanta träffas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

441
— Fröken ^ornspets hade inte fått den rätta förut, det var
alltsammans.
— Ja, ja, det var väl så.
— Tänk så många år de hållit samman nu.
— Ja, det är eget.
— Och Johanna sedan!
— Johanna?
— Jungfrun, som var der, när Anna tillträdde sin plats.
— Är hon också qvar?
— Ja visst!
— Minsann vore jag iDte frestad tro, att vi lefva i verldens
sista tid.
- Jo, jo!
— Men skål mitt herrskap!
— Skäl, skäl!
— Vi prata, så att vi glömma både mat och dryck.
— Visst inte.
— Får liten Axel — nej Gunnar var det, han hette, något då?
— Ja, för all del.
— Och jungfrun — — —
— Men snälla grosshandlaren inte skall–––- —
— Jag vet, hvad fru Hagberg vill säga; men när jag bjuder, så
gör jäg deé af själ och hjerta––––— Var så god jungfrun lilla
och förse sig, det räcker nog till. Var så god! När man är ute på
färdvägar, måste man äta och dricka. — Var så god, här ett glas
vin också! Det är midsommar blott en gång om året!
Flickan neg och försåg sig med mat och dryck samt hade en
god aptit och tyckte, att det var mycket roligt att få vara ute med.
— Nå hur står det till med gubben på auktionskammaren då,
den hedersmannen, frågade grosshandlaren.
— Jo tack grosshandlaren, han mar bra och är sig lik samt
går däruppe bland sina möbler och mattor och ordnar, styr och
ställer.
— Jag tänker, att det der är en sådan vana hos honom, att
han skulle vantrifvas, om han sloge sig i ro nu på gamla dagar.
— Han skulle dö, herr grosshandlare, absolut dö.
— Ja jag nästan tror det.
— En hedersgubbe är det i alla fall.
— Det skrifver jag under på, sade hérr Hagberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free