Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
lyckan väntar dig helt visst i lifvet och en gång träffas vi deruppe. —
Då ha skrankorna oss emellan fallit, min Anna och tvenne förklarade
andar skola vi hand i hand i salig fröjd sjunga Herren Guds pris
evinnerligen.
Anna grät bittert, men hon var tillika så tacksam för de vänliga
ord, som hennes älskade husmor hade talat till henne.
Det dröjde en god stund, innan Anna kunde fortsätta läsningen:
Den ed, du svor, jag ville veta,
Nu skall jag den bland stjernor leta,
Der står hon skrifven; jag skall se
Din oskuld lika klart som de. —
Jag vet, jag handlat oförsiktigt;
Jag vet, du sörjer mig uppriktigt;
Förlåt mig för min kärleks skull,
Hvar tår du fäller på min mull.
Anna gjorde här ett uppehåll, under hvilket hon gick fram till
stället och drack litet vatten; ty tårarne ville qväfva hennes stämma.
Det var ej diktens ord, som förorsakade denna rörelse hos henne
utan fastmer fröken Tornspets profetia om sin egen snara bortgång.
Snart hade Anna emellertid rekreerat sig och fortfor:
Jag har ej bror, ej far, ej moder,
Du var mig far och mor och broder,
Du var mig allt; o, Axel svär
I döden, att du har mig kär!
Du svär! — Hvi skulle jag väl klaga?
Det skönaste utaf sin saga
Har lifvet mig förtäljt. Din mö,
Får hon ej vid ditt hjerta dö?
Och blir ej hennes stoft förvaradt
Uti det land, du nyss försvarat? —
Anna och fröken Pamela hade varit så upptagna af sina tankar,
fröken tänkte på sin älsklingsdikt och Anna på hennes profetia, att
de inte hört, att någon ringt på tamburdörren. — De blefvo derför
båda mycket öfverraskade, då Johanna helt oförmodadt kom in till
dem och sade : »
— Inspektor Hagberg och fru samt lilla Gunnar äro här och
frågar, om nådig fröken tar emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
