Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad säger da, är det främmande?
— Ja, nådig fröken.
— Jag har inte hört någon ringa.
— Inte jag heller, sade Anna.
— Ja, nog ringde de.
— Skynda dig Anna ut och tag emot dem samt bed dem vara
välkomna — och du Johanna tag bort skynket, som är kastadt öfver
soffan därborta.
— God dag, god dag mitt goda herrskap, helsade fröken Pamela
inspektorn och hans familj, som fördes in i salongen af Anna. Gum-
man lemnade inte sin beqväma hvilstol utan satt der och bockade
sig fram och åter oupphörligt samt ville vara så artig, som möjligt,
hvilket alltid låg henne ömt om hjertat att vara. Mycket välkomna
hem från resan, hvilken jag hoppas har varit glad och lyckosam.
— Ack ja, den har varit gudomlig! utbrast fru Hagberg och slog
i hop händerna, hvilken rörelse genast repeterades af lille Gunnar.
— Vackert väder hela tiden?
— Ack ja! Inte en droppe regn.
— Det kan man kalla tur.
— Ah, hvilka landskap, vi passerat! Sverige är ju som en träd-
gård på sina ställen.
— Ja, vårt land har en härlig natur och icke behöfver man resa
utrikes för att söka sköna vyer. — Men det är så alltid, att man
gerna går öfver ån efter vatten. — — Och alla goda vänner träffa-
des, hoppas jag.
— Ja, vi ha haft en synnerlig tur i allt. — Vi skola helsa från
Annas mor, som var glad att fä höra litet från sin dotter.
— Tack herr inspektorn.
— Vi träffade bröderna också, som nu äro stora och kraftiga
smeder vid Säfsjöström samt sköta sig som hela karlar. — Och så
från gamla prosten, hvilken äfven skickade en helsning till Anna.
— Tänk, att gamla prosten lefver.1
— Ja, han är kry och duktig. Hvit i hufvudet är han, men
hans glada sinne är sig likt som fordom. Han formligen bäres på
armarne af sina församlingsbor.
— Och så ha vi de hjertligaste helsningar från grosshandlaren
till fröken Tornspets och Anna.
— Nej hvad sägen I mitt herrskap, han I stött på honom under
färden, utropade gumman.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
