Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
— Antog jag nu, att jag vore högra armen, så måste mamma
visserligen vara deD venstra och följaktligen finge jag icke berömma
mig af min gerning.
Men min arm med den röda randen och mitt långa ute-
blifvande?
Ja, om çnamma frågade mig, så måste jag ju säga henne allt;
ty att tala osanning ginge i intet fall an.
Jag kom hem; men mamma förundrade sig icke öfver mitt
länga uteblifvande och icke heller öfver min arm, som ännu var röd,
svullen och litet smärtande.
— Men mamma var mycket vänlig och på eftermiddagen frågade
hon mig, om jag ville gå ut och spatsera med henne, ty det var
onsdag och den dagens eftermiddag hade vi flickor intet arbete i
pensionen.
— Vi giogo och mamma gjorde flera inköp i åtskilliga kram-
bodar.
Jag betraktade sa gerna de städade bodfönstren och min mor
gjorde mig det nöjet att öfver allt stanna med mig framför dem.
Uti ett at dessa varseblef jag en docka, som var så obeskrif-
ligt vacker, att det var mig omöjligt att skilja mina blickar från
henne.
— Slutligen bad jag min mor köpa dockan åt mig; men hon
atslog min bön; ty hon försäkrade mig, att denna docka af vax med
en vacker, rosenfärgad sidenklädning säkerligen måste vara mycket
dyr.
— Då vi gingo bort från fönstret, var jag bedröfvad ; ty den
vackra dockan kunde icke gå ur mitt sinne. Jag skulle gerna ha
gifvit alla mina leksaker i utbyte mot denna enda docka.
— Till och med när jag begaf mig till sängs, sade jag ännu:
Min älskade mamma, hvad den dockan var vacker!
— Min mor skrattade, kysste mig och så somnade jas från
alltihop.
— Andra morgonen, då jag vaknade och satte mig upp i bädden,
varsebiet jag bredvid min säng — en gammal grepkorg.
Jag fick stora ögon, ty korgen förekom mig bekant, fastän
jag väl visste, att den icke hörde huset till.
Med ens föll det mig in, att denna korg var precis den-
samma, som jag dagen förut burit hen: ät den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
