Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Anna tystnade
— Gif mig litet vin och vatten. — Tack!––––––Kan inte
Johanna höra något?
— Nej!
Sätt dig da här flicka och luta dig framåt, så att jag inte
faehöfver tala så högt.
Anna gjorde, som hon bad.
— kära vän, sade gumman, du har nog mången gång för-
undrat dig öfver, att jag har så mycket emot förlofningar och gifter-
mål. Har du inte det?
— I början af min tjenstetid hos nådig fröken gjorde jag det nog;
raen sedan har jag inte tänkt vidare på det.
— Du har blifvit van vid min egenhet i detta fall, min Anna,
det är hela saken.
— Kanske är det det.
— Du har nog äfven förundrat dig öfver, att jag tycker så
mycket om att höra Tegnérs Axel föreläsas och det ehuru jag kan
dikten ord för ord?
— Ja, det har ja¿ allt mycket undrat öfver.
— Ser du det. — Jag vill förklara dig allt. — Tro ej, kära
Anna, att jag hatar äkenskap, nej visst inte. Men jag fruktar dera.
Hör på:
När jag ännu var blott aderton år gammal, sade man mig,
att jag sag bra ut och hade en nätt figur. Dessutom var jag mycket
glad och tack vare den vårdade uppfostran, som mina föräldrar gåfvo
mig, hade jag lätt för att tala och deltaga i allehanda nöjen. — Man
visste äfven, att jag hade ett godt arf att vänta och allt detta gjorde
att jag var kringfladdrad af kavaljerer, hvilka sväfvade omkring
mig liksom fjärilar kring en biorama.
Gumman talade så redigt och behagligt, att Anna ordentligt
njöt af att höra derpå. Dessutom var inledningen så lockande, att
hon gerna ville höra fortsättningen.
Fröken Pamela fortfor:
— Men ingen af de många friare, som fikade efter min hand,
kunde jag älska. Jag delade ut korgar till höger och venster och
syntes vara kall som en isstod.
— Och dock glödde jag i mitt inre som en krater. Jag älskade,
men jag älskade ingen af de eleganta och nobla herrar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
