Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ack ja! Det vill jag visst det, nådig fröken.
Hon gick efter boken och slog upp den samt låste högt:
Så klagar han på Sotaskär,
När dagen tändes, är han der–––-
Men så kom hon i hog, att hon läste just det stycket, sista
gången hon läste högt för fröken Pamela, Hon hoppade derför öfver
det stycket och började med det följande:
Så var den saga, som jag hörde.
Hur djupt, hur ömt hon då mig rörde.
Fast tretti vintrar snöat sén,
Hon lefver i mitt hjerta än.
Ty med bestämda drag, med skarpa,
De barndomsbilder tryckta stå
I skaldens själ: Der bo de små,
Som Aslög i kung Hermers harpa,
Till dess, som hon, de träda iram
Förrådande sin gudastam
Med präktig dräkt, med later höga
Och gullgult här och kungligt öga.
Hon såg trän boken ued på den gamla och då hon fann, att
fröken Pamela somnat, lade hon boken helt sakta från sig och tog
lika sakta tillbaka sin stickstrumpa.
i röken Pamela sot lugnt och stilla flera timmar och, den följande
natten biet lugn och god. Medicinen, som doktorn ordinerat tycktes
göra god verkan.
Dagen derpå frågade Anna:
— Hur står det till med nådig fröken i dag?
— Tack mitt barn, jag är mycket bättre.
— Ack sä roligt.
Det blef tyst en stund, hvarefter fröken Pamela frågade:
— Ar inte grosshandlaren i staden?
— Nej, han är i Norrköping, nådig fröken.
— Hm! sade hon, liksom om hon fått veta om hans vistelse der
just nu.
Kanske nådig tröken befaller, att jag skrifver till honom?
— Ahnej!
Åter biet det en paus, efter hvilken fröken Pamela sade:
— Anna!
— Ja, nådig fröken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
