- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
494

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

494
— Jag behöfver tala vid någon förståndig person.
— Skall jag skicka bud på någon?
— Jag vet inte hvilken–––- — —
— Skall jag inte skrifva till grosshandlaren?
— Nej, han kan inte komma så fort.
— Kanske inspektor Hagberg — — — ?
— Ja, Anna, skrif till honom och bed honom besöka mig, så
fort han kan.
— Ja nådig fröken.
Anna kallade på Johanna och tillsade henne att blifva inne hos
den sjuka en stund.
Sjelf gick Anna in i sitt rum och skref:
»Bäste inspektorn!
Min snälla fröken är illa sjuk. Hon har hostat blod och varit
sanslös, men är nu något bättre. Jag fruktar dock det värsta och
doktorn uttalar inga verkliga förhoppningar. Hon vill tala vid in-
spektorn. Var derför god och besök henne, så fort det låter sig göra;
om det kan ske denna dag, vore bra.
Helsa Gunilla!
Hvad det är dystert här.
Måtte min snälla gamla fröken inte tagas ifrån mig.
I största hast
Anna.»
Hon forsegtg.de brefvet och skickade Johanna ut med det. Men
det fick inte läggas på posten utan det skulle skickas med stadsbud
ut till Eriksdal, bestämde Anna, hvilken trodde, att det skulle komma
hastigare fram på det sättet, en förmodan som äfven var alldeles riktig.
— Har du tskrifvit? frågade fröken Pamela.
— Ja, nådig fröken, svarade Anna.
— Det var snällt. Läs litet ur »Axel» för mig, det var så länge-
sedan jag hörde något deraf.
Hon har blifvit glömsk tänkte Anna; men hon sade intet, utan
slog upp boken och fortsatte, der hon slutat:
Ack barnets himmel hänger full
Med lyror af det röda gull
Och allt, hvad mannen diktar sedan
Som hjeltar stort, som blommor småttj
I skönare gestalter gått
Förbi hans barndomsöga redan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free