Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Glada underrättelser från Pelle i San Francisko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
— En isande förfäran grep honom vid denna upptäckt.
— Det säger jag intet om.
— Hur skulle han kunna förklara detta försvinnande med hopp
om att bli trodd?
’ — Stackars Pelle.
— Och hur skulle han väl kunna ersätta värdet af det stulna
guldet?
— Nå, hvad det beträffar, så borde det da inte vara någon
konst för Pelle att göra det, menade Karl.
— Visserligen! Men han visste ju inte, hur mycket guldsand
påsen innehållit och dessutom skammen — — — du förstår.
— Nåja det kan då så vara.
— Hau fördömde den godmodiga hjelpsamhet, som försatt honom
i detta obehagliga läge.
— Jag säger intet derom.
— Och sedan började han att med mera lugn eftersinna, hvad
som händt.
— Naturligtvis måste det ha varit grannar i rummet N:o 39,
som bestulit honom, resonnerade han. Ja derom rådde nu inte det
minsta tvifvel. Han lyssnade en stund vid väggen; men derinne i
det närgränsande rummet rådde en fullkomlig tystnad.
— Han hade ju hört grannen rida bort, invände Karl.
_ Det var ju inte sagdt, att det varit grannen, som ridit.
— Nej det förtstås.
— Slutligen beslöt sig Pelle för att gå in i rummet N:o 39.
• — Det var väl tomt, antar jag?
_ ja¡ _ Hans granne hade redan rymt från skådeplatsen för
sitt brott.
_ Jo, jo, en guldtjuf stannar minsann inte länge pä platsen för
sin ogerning. Stackars Pelle, sade Karl.
_ Gripen af den häftigaste vrede spiang han ut i stallet och
fann der, att hans förrymde grannes häst ^ar borta.
— Hade han inte tagit med sig Pelles?
- Nej!
— Det var ju dock en »hygglig» tjuf, sade Karl.
— Ja, det beror på, hur man tar det. — När Pelle brådskande
återvände från stallet till värdshuset, mötte han sin värd, som frågade:
— Skall ni ge er af strax?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
