Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fru Svenssons inackordering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kommo öfverens om priset och den främmande önskade att
få frukost och aftonmål.
— När kommer min herre, frågade gumman.
— I eftermiddag, om jag fàr lof.
— Var så god.
— Frun önskar kanske hyran nu?
— Ja, jag tackar, om jag får den.
— Med nöje. ,
Han betalade hyran för en månad.
Just som han skulle gä frågade gumman:
— Kanske jag får be om min herres namn.
— Ack ursäkta, att jag inte sagt det förut. Jag är grefve Ema-
nuel Strutsenfot. #
Gumman neg.
Grefven bockade sig och gick.
-i_ En grefve! sade gumman för sig sjelf, när hon blifvit ensam.
En grefve! Jo, jag tackar jag, det duger det!
. Och hon såg sig förnöjd omkring i rummet samt räknade om
penningarne.
— Ordentlig karl, sade hon.* Grefve också!
Fram på eftermiddagen kom ett stadsbud till fru Svensson med
grefvens saker och senare på aftonen kom han sjelt.
Grefven hade alltså kommit till Stockholm.
Hans omständigheter voro ganska torftiga; men han försörjde sig
dock ärligt och låg aldrig någon till last.
Några dagar efter sedan grefve Strutsenfot tagit in hos enkefru
Svensson, fick hon en förmiddag besök af en fru, en af hennes bästa
väninnor.
— Nå lilla Hulda, har du fått ditt rum uthyrdt, frågade vänin-
nan, sedan hon satt sig och sedan fru Svensson satt pä den ound-
gängliga kaffepannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
