Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fru Svenssons inackordering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
— Ja, de äro så uttrycksfulla och det syns, att han är en per-
son, som genomgått mycket här i lifvet.
— Jo, jo! •
— Dessutom är han mycket behaglig.
— Jag gratulerar.
— I söndags läste han predikan för mig.
— Åh!
— Och om qvällarne sedan, han slutat att rita ooh måla och då
vi sitta tillsammans vid qvällsvarden, har han så mycket att tala
om. Han har varit vida omkring, kära du.
— Du har det då riktigt trefligt nu, söta Hulda. ,
— Ack ja, jag är så nöjd.
— Det var ju tur att få en så bra hyresgäst.
— Ack ja!
— Kära Hulda, du kanske blir grefvinna på gamla dagar, sade
väninnan skrattande.
— Nej, nej, salig Svensson skall allt finna mig honom trogen
äfven efter hans död, sade hon med en suck.
— Du ursäktar väl, att jag skämtar litet?
— Kära du, skullo jag inte det !
Nu fräste det i köket.
— Herre Gud, jag har ju alldeles glömt kaffepannan, utropade
fru Svensson och skyndade ut i köket samt ryckte af elden kaffe-
pannan, hvilken kokat öfver.
— Hvad grefven målar vackert, sade fru Svensson en afton, när
hon och grefve Strutsenfot sutto vid den enkla måltiden.
— Tycker frun det, svarade grefven leende.
— Ack ja:
— Det vore roligt, om flera tyckte det.
— Man kan väl inte tycka annat.
— Det beror på det.
— Jag tittade i ett par af grefvens böcker, när iag dammade
jen dag.
— Såå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
