Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Karl Anderssons halfaraber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
Han hoppades, att hon skulle ha det bra, om hon lefde; men
han ville ej gerna träffa henne; ty han ansåg, att han var i ett
förnedringstillstånd och i detsamma ville han ej visa sig för henne. —
En dag, han hade då bott hos fru Svensson ett par månader
var grefve Strutsenfot ute och gick för att sälja sotritningar, hvilka
han plägade ha god tur med.
Han styrde sina steg nedåt Gustaf Adolfs torg och vid bysten
stannade han. Der hade han flera gånger gjort ganska goda affärer
och man må ej förundra sig öfver, att trakten kring bysten på Gustaf
Adolfs torg derför blifvit en af hans älsklingsplatser.
Emellertid gingo affärerna denna dag icke vidare bra och tem-
ligen modstulen lemnade grefven bysten och gick tvärs öfver torget
till Arsenalsgatan.
Just som han kom dit, det vill säga i hörnet af Gustaf Adolfs
torg och Aisenalsgatan stannade ett elegant ekipage vid ingången
till operaförstugan. .
Gamla operan hade förstugan för biljettförsäljning åt Arsenals-
gatan.
Grefven såg, att ett fruntimmer sprang ur vagnen och skyndade
in i operatörstugan. Troligen skulle.hon köpa biljetter.till aftonens
representation.
Helt visst skulle grefven icke hafva fäst den ringaste uppmärk-
samhet vid hela saken, så framt inte en massa folk synts blifva
mycket intresserad af ekipaget.
— Fördömdt vackra hästar, sade en officer till en annan.
— Halfaraber, svarade den tilltalade en öfverstelöjtnant vid ett
hästregemente.
•— Det kan blott en nabob bestå sig med dylik lyx.
— Se, hur de dansa.
— De äro nog inte gamla, de der djuren.
Grefve Strutsenfot, hvilken hört detta samtal, såg upp på hästarne
och såg äfven in i vagneD, der en temligen satt herre hade plats och
tvä betjenter väntade vid fotsteget på damen, som sprungit in i opera-
förstugan.
— Fördömd otur, sade nu en af officerarne, som stannat på
trottoaren, att vara så orimligt rik, men icke kunna förflytta sig från
ett ställe till ett annat utan att bäras.
— Ja det är förskräckligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
