Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Karl Anderssons halfaraber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
— Och att ha en så förbaskadt vacker hushållerska och ej kunna
gifta sig med henne.
— Ja! Hon måtte vara mycket vacker.
— Kollosalt!
— Jag har aldrig sett henne.
— För tusan! Vi skola stanna ett ögonblick. Hon är nog endast
inne vid biljettluckan.
— Besöker naboben operan?
— Mycket ofta.
— Hur kommer han dit?
— Han köper en loge och låter bära sig dit och derifrån.
— Det var tusan, hvad hästarne dansa.
— De vilja ej stå.
— De ha goddagar, de der.
— Lita på det.
— Tusan, hvad hondröjer.
— Der kommer hon.
— Ja! Hon är verkligenförbaskadt sött
Grefve Strutsenfot, hvilken stod bredvid officerarne, trodde, att
han skulle falla till gatan. Hän såg Anna, sin »Ros på Klastorp»,
komma ut ur operaförstugan och gå fram till vagnen, der hon talade
några ord med den herre, som satt i vagnen och som icke var någon
annan än Karl Andersson, hvilket läsaren helt visst förstått.
Hvad hon var vacker. Det syntes visserligen, att hon aldrats,
sedan grefven såg henne sist; men hon var mera mogen nu än då.
Dessutom klädde henne det goda hullet obeskrifligt väl och den eleganta
toaletten gjorde naturligtvis sitt till för att förhöja hennes utseende.
Sedan hon talat några ord med Karl Andersson, gick hon åter
in i operaförstugan.
Då gingo officerarne, hvilka hade talat om Anna och om hästarne
och grefven ämnade äfven gå; ty han ville på inga vilkor, att Anna
skulle få se honom.
Dock var han fullkomligt säker på, att hon inte mera skulle
igenkänna honom och så stannade han. Han ville se ännu en skymt
af henne. Hvem kunde veta, om ett tillfälle dertill skulle yppa sig
så snart igen, om ens någonsin.
— Gud ske lof, att hon har det bra, tänkte grefven fromt och
utan ett spår af afund.
— Hoppla sade en pojke, då en af halfaraberna reste sig på
A
■’ Í#
. • ’i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
