Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Karl Anderssons halfaraber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
bakbenen och blott efter upptuktelse af kuskens piska kunde förmås
att bli lugn.
Straxt derpå kom Anna ut igen ur teaterförstugan och gick upp
i vagnen.
En af betjenterna låste vagnsdörren efter henne och den andre
mottog af herrn befallning om, hvart det skulle köras, hvilken be-
fallning betjenten rapporterade till kusken, hvarefter båda domestikerna
hoppade upp bakpå vagnen, der de hade sina ståplatser.
Just som de intogo sina platser der och kusken smackade åt
hästarne, slogs en fönsterruta ut i det midt emot operan belägna
huset.
De förut så lifliga halfaraberna blefvo till ytterlighet uppskrämda
af detta rassel och kunde inte mer styras af kusken.
De ville vända, men folket motade dem från den sidan, å hvilken
de slagit in.
Ett förfärans utrop gick öfver Annas läppar.
Ju mera folket bråkade, desto värre blef det för kusken att
tygla hästarne.
— Hjelp, ropade Anna.
Det var underligt. Grefve Strutsenfot, hvilken släpade det ena
benet efter sig, kände sig liksom helbregdagjord och han störtade
fram med en vighet, den man icke mer skulle tilltrott honom och den
han icke sjelf på något sätt skulle trott sig kunna utverka och fattade
hästarnä i tyglarna, just som de uppskrämda djuren började rusa i
vildaste sken framåt.
Folket skrek af fasa.
— Han är förlorad! ropade flera.
— Han är en hjelte, sade andra.
Och under tiden löpte hästarne framåt med en svindlande fart
öfver Gustaf Adolfs torg och in på Fredsgatan.
Grefven höll i och släpade med. Hade han nu släppt sitt tag
i djurens tyglar, skulle han blifvit ihjältrampad, eller åtminstone
skulle han blifvit illa skadad af vagnshjulen.
De voro rent af vilda dessa unga halfaraber.
Kusken skrek åt grefven:
— Håll i! Håll i!
Och han sökte få in hästarne på Drottninggatan. Han trodde
nämligen, att han i svängen mellan Freds- och Drottninggatorna
skulle kunna lugna djuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
