Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Karl Anderssons halfaraber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
lorade han ingalunda medvetandet utan han ropade i stället åt ett
par poliser, hvilka bland andra skyndade efter vagnen, att hjelpa sig
upp, hvilket de äfven gjorde och sedan han väl fått hjelp, utdelade
han order med samma lugn, som om han suttit i en af sina salonger
och talat till sina tjenare.
Han såg, hur Anna släpades utåt gatan och han förstod mer än
väl, att hon sväfvade i den största fara till sitt lif. Men han hade
för många gånger sett döden i ögonen och för många gånger sett folk
dö en våldsam död för att han skulle känna sig berörd af denna
syn — naturligtvis mena vi med berörd här på stället: Förtviflad.
Anna var den enda menniska, som han hade tillit till, om man
undantager hans trogne Jack, hvilken blifvit slungad in genom ett
butikfönster och troligen mycket skadad; och naturligtvis sved Karls
hjerta, när han såg den arma flickan på detta sätt marteras.
— Slit klädningen från hjulet, ropade Karl med bestämd och
befallande ton och han beklagade djupt, att han icke skulle kunna
sjelf ila fram till Annas hjelp.
Emellertid gick hennes klädning sönder och hon blef liggande
stilla på gatan blödande och sanslös.
Och så togos hästarna fast.
— För dem till Drottninggatan N:o 00 befallde Karl.
Hans befallning rapporterades och hästarna fördes bort.
Tag reda på den der modige mannen, hvilken grep hästarne
i betslen och för honom hit. —
— Herre 1 sade nu en stämma invid Karl.
Det var Jack, som kom blödande och sönderskuren.
— Trogne Jack! Orkar du springa?
— Ja herre, de här skråmorna äro intet.
— Jag väntade mig det svaret af dig. — Löp då hem och till-
säg, att en beqväm vagn köres hit för mig och en annan för fröken
Anna.
— Ja herre 1
Jack skyndade bort.
— Ar fröken död, frågade Karl en polis, som kom till honom,
sedan Anna blifvit inburen i en port.
— Jag vet inte. En läkare undersöker henne.
— I porten?
— Ja!
— För mig dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
