Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Karl Anderssons halfaraber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
sig på att skilja folk från fä hör jag. Det är-inte alla, som ha
grefvekrona, som äro formera än andra, ser herrn.
— Nej, nej 1
— Men nu måste jag gå.
— Tack för er berättelse min vän.
— Hör nu herrn!
— Nå?
— Träffar ni den der grefven någon gäng, så ge honom ett kok
stryk fran mig — ni är en karl, som kan ta ordentliga tag, det har
ni visat i dag.
Gretven kunde inte underlåta att le och han svarade.
— Jag skall göra, hvad jag kan, om jag träffar honom. Men
han har nog svårt och tråkigt ändå, efter hvad jag kan förstå af
«dra ord och för öfrigt slår jag ingen menniska, om jag inte sjelf
blir anfallen.
_ Men herrn kan väl skälla på honom åtminstone?
— Det skall jag göra, om jag får tag i honom, det lofvar jag
er, sade grefven skrattande.
— Han är inte mera värd, ser herrn. — Men nu måste jag gå.
Yill herrn något sä ring.
— Tack! Jag vill nog intet.
Betjenten gick.
När han var borta, drog grefven ett djupt andedrag och sade
för sig sjelf:
_ Jo, det var en snygg orlofssedel, den der göken gaf mig. —
Och likväl kan jag inte säga annat, än att han i hufvudsak har rätt.
ja,, bar mig åt som en skurk mot Anna, när jag öfvergat henne för
den der hexan, som förtrollade mig med sitt guld, sina målade kinder,
sitt yppiga löshår, sina bländhvita löständer och sina svällande lös-
behag. — Allt var falskt hos den menniskan! — Allt! Allt! — —
Ja jag vore värd ett kok stryk och vår Herre har äfven ordentligt
bastonerat upp mig, kan jag finna.
_ X)en der hederlige betjenten har fullkomligt rätt.
Han log.
— Om han visste, att han talade till mig om mig sjelf.–––-
Men han skall inte få veta det. Så snart jag fått mina kläder, skall
jag lemna huset. Ingen skall här veta, att det var jag, som. sökte
hejda hästarne. — Inte ens hon! tilläde han betydelsefullt.
— Lyckligtvis, fortsatte han sin tankegång, blef jag inte värre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
