Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Kärlekens poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
— Jag skulle gema vilja tacka honom, sade Anna.
— Ja, det vore nog snällt af Anna; men uppriktigt sagdt, är
han en sa underlig kurre, att jag begriper mig inte på honom
— Hur då?
Han vill ju inte säga sitt namn.
— Blygsamhet käre Karl.
, ~D,en, blygsanihete*> går väl långt, ja den förefaller mig till
oc med löjlig Det plägar inte vara andra än brottslingar, förrymda
brottslingar, som sä noggrannt dölja sina namn.
— Hu då, Karl!
— Ja, jag vet ta mig katten inte, hvad jag skall tro om honom.
\ore jag irisk, skulle jag allt ta reda på hans namn, sade
Anna gladt osh satte näsan i vädret.
— Det kan jag tro — lilla trollslända, sade Karl Andersson och
skrattade.
— Får jag bjuda honom hit?
— Hit in?
— Jal
— Mycket gerna; men jag kan på förhand säga, att Anna inte
lyckas förmå honom att komma?
Vill mor springa upp till honom?
~ Ja’ det 8ka11 iag §öra’ om du vill, Anna, svarade mor Stina,
hvilken blifvit fet och välmående,’ sedan hon kom i Karl Anderssons’
hus och sag riktigt präktig ut i de visserligen enkla men dock alltid
- goda drakter, som Karl bestod henne och som Anna gaf henne; ty
de voro båda mycket måna om henne. ’ ’
— Tack mor. Helsa honom trän mig och säg, att jag önskar
trycka hans hand till tack, innan han lemnar detta hus, sade Anna.
— Det skall jag göra, svarade mor Stina.
Förspild möda, ropade Karl Andersson skrattande, just som
mor Stina lemnade rummet för att utföra sin dotters önskan.
— Skola vi slå vad Karl, sade Anna och log ett matt leende.
Ja, det tror jag, att jag skall kunna göra.
— Karl känner inte qvinnans makt.
— Hvad pratar Anna för gallimatias! utropade Karl och
skrattade högt och länge.
Det blef emellertid ingen vadslagning af. Men Karl och Anna
sutto och gnabbades med hvarandra, till dess att mor Stina kom
tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
