Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Kommajoki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på skinnet, men ringarna lupo förutan all reda mellan
fientliga makter, mellan Juledagsherren och Mubben-aibmo, den
gamle satan, som förut hjälpte så bra. Kanske var det också
bäst att offra åt båda två, så hade man gjort, vad man
kunnat.
Den gamle nåiden satt där i djupa tankar och slog som på
måfå med hammaren. Men på en sak tänkte han mest: Vad
månde den saken betyda, att den döende mannen funnits där
borta, främlingen, som ingen kände, och som förde så
underligt tal. Kunde väl det medföra lycka? Betydde det ej död
och fördärv? Vad var det för en? Det var ingen som visste.
Man hade frågat Ukko därom. Men de osynliga, som förut
talat, sade honom intet. Månne trumman ville tala?
Åter for hammaren fram över skinnet, och ringarna
begynte sin dans just den väg som främlingen kommit: Han
hade gått åt öster och kommit till väster, han hade tjänat
satan och kommit till Gud. Han hade vandrat de dödas väg och
kommit till solen. Ja, så sade ringarna, vilka nu lågo uppå
solens tecken. Så kom han från havet i norr och följde en raid.
Men raiden var i moln. Han sökte en kyrka i söder och kom
till ett vatten i väster. Där stodo ringarna nu. De foro upp
och ned på samma ställe. Men till kyrkan kommo de ändå.
Och i kyrkan var brudgum och brud.
Den gamle nåiden lade bort hammaren. Han kunde
ingenting tyda. »Gå åt öster och komma till väster. Stanna
vid ett vatten i väster och komma till en kyrka i söder.» Däri
var ingen mening. Han satt där som en narr.
Det var annat förr i världen, då man sökte hans råd ifrån
alla håll. Blott i nödfall dugde han nu. Många tänder hade
han ej i behåll. Och det är som de säga, att en nåid utan
tänder det är ingen nåid. All den hemliga kraften går bort
med dem.
Men fast han intet fått veta om huru det gått, stod likväl
hans håg till att få veta mer, få veta hur sedan skulle ske.
Och åter började hammarens slag, medan ringarna trådde sin
dans. De foro från kyrkan till Guolle-ormen. som leder till
Jabme-aibmos hedniska väg och från ormen till solens bild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
