Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Rättegången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torneå hade de kommit, utan ända från Pello och Pajala.
Det var sådana som tagit sig över på skidor från Kalix,
löpande. mil efter mil genom skogarna, och andra som kommit
i rissla ända från Kemi. Det stora »religionsmålet» skulle
ju nu avgöras, och det var ju om allt vad med detta
sammanhängde, som man under ett par års tid talat mera än om
något annat i borgarenas bodar och i böndernas pörten. Man
undrade vem som till slut skulle segra i den sega striden
mellan »talarna» och deras anhang samt de andliga och
världsliga myndigheterna, som ville stävja deras ursinniga
raseri.
Rörelsen hade spritt sig från mellersta Finland och hade
nu hunnit Torne dal. Folket hade ju blivit rent från
vettet: både bönder och drängar, bondhustrur och pigor
förmenade, att de fått den Helige Ande. De foro kring och
talade i pörten och badstugor,i rior och lador, och hela byar
drogo i väg att höra dem. Och när man hört de
»entusiastiska» predikanterna, olärda drängar och pigor, som ofta ej
ens kunde läsa, grep farsoten än mera kring sig. Det talades
och profeterades i var by, och oväsendet hade med sig,
att folket delade sig i två partier. »Talarna» och deras
anhängare sade, att elden hade fallit ned från himlen.
Motståndarna sade, att den hade slagit upp från helvetet. Till
den förra meningen slöt sig i regeln menige man och några
få präster. Till den senare prästerskapet i allmänhet, och
detta låg efter höga överheten att med lagliga medel göra
slut på raseriet, enkannerligen på de olovliga
sammankomsterna, som höllos utan all ordning och reda här och där i
husen och ej endast i kyrkorna, där man hittills andäktigt
sovit vid uppläsningen av stereotypa krior.
I Tornedalen var striden ej mindre skarp än på andra
håll, där finska talades, ty »talarna» hade där funnit
kraftigt stöd hos Övertorneå präster, kyrkoherden Isak Grape
och hans adjunkt, magister Nils Wiklund. Man hade sökt
bekämpa rörelsen genom att sända de menige i fängelse
och dårhus söderut, men den hade blott vuxit i styrka. Den
måste stäckas genom att man toge ledarna vid hornen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
