Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra boken
- Avsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans mål bleve avgjort. Och så skulle han resa upp igen.
Ty det hade han lovat, att satte kungen in honom igen i
prästämbetet, så nog skulle han komma åter till dem
däruppe, med vilka han var en ande och en själ. Men
pengarna! Dem han hade i sin pung talade visserligen om
mycken kärlek men också om huru mycket som fattades.
*
Undrar om någon glömt Nila Sompo, som kommit från
det vita landet i norr, där Stalon går omkring under julen
och förgör folk, och där han äter upp alla okristna barn?
Nila hade ju kommit därifrån till Pajala för att fira julen i
Wickmans gemenskap. Men ingen Wickman hade han
träffat, utan hamnat hos korpral Kruskopf och dennes alla
»talare». Detta var ej det sällskap han sökt, och fast han fått
höra rysliga saker om Pajalaprästen, hade han inte blivit
rädd för honom. Han reste efter honom till Matarengi.
En bra ren hade han, han fick en ny i Pello, och när iden
nordliga stormen hjälpte till, skedde det att Nila kom fram till
Matarengi by endast några timmar senare än magister Nils.
Även han tog in till en början hos Svensarmatti, vilken
var liksom litet handlande. Hans gård träffade alla på först,
när de kommo från norr, och lapparna vilka kommo ned med
gråverk och stekar till bygden, hade liksom ett tillhåll hos
Svensarmatti. Där voro några förut, och det var en klar sak,
att vad de visste, skulle Nila också få veta, samt litet till.
Lång tid gick således ej om, innan han fått reda på de
tre prästernas dom samt att Wickman rest sin väg, utan att
någon :visste vart. Detta var ju en missräkning för Nila, men
nu var han där han var, och efter han var sömnig och trött
efter den långa resan och intet brännvin kunde komma åt
den dagen, lade han sig att sova, sedan han ätit för tre, samt
sov hela eftermiddagen och hela natten, ända till dess det
ringde i kyrkan till julotta och folk började röra på sig.
Då följde han med dem till gudstjänsten. Han var nyfiken,
men han var också rädd för länsmannen, om han ej var
gudfruktig och gick i Guds hus under en så stor helg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:57:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/klotrumm/0207.html
