Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nej kors, nu ser jag. Det är tattarn!"
Västerrådafar reste sig plötsligt från
bordskanten, där han hängt som en trasa. Han slog ett slag
mot kolven och spände hanen.
Men Jörgen Siedel skrattade så att ljuslågorna
ringlade som smala blå maskar.
"Ho, ho, ho. Se på honom! Spänner du hanen,
din bövel? Mästertjuv tål han och lönnmördare tål
han. Men nämn bara tattare!"
Västerrådagubben mumlade mellan tänderna:
"Det vet bruksherrn att jag inte tål. Det kostar."
Och han tillade blidare och med ett illparigt grin:
"Tjuv kan en vara lite var, bruksherrn, både
kristen, jude och hedning. Som skrivet står. Men
tattare, det går på släkten."
Jörgen Siedel skrattade alltjämt, en skrattare
utan like. Dock, även skrattet sinade till sist och
bruksherrn kunde andfådd bjuda sina gäster
välkomna. Till Västerrådarn sade han:
"Släkten, ja. Du har en god släkt, min redlige
vän. Min son är död. Jag vånne jag hade dina
söner och döttrar."
"Bruksherrn har väl en son till," mumlade
tattaren. "Och dotter och måg, som är förnäma."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
