Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siedel sade:
"Då Vår Herre hängde på korset, gitte han tala
med rövaren. Och likväl kunde rövaren inte vara
honom till något gagn. Men tattaren håller jag,
som gamla tiders jägare höll sin falk. Magistern
som lärder karl känner till falkjakten? Nåväl. Jag
håller honom i min hand. Och då tider bli –"
Han avbröt sig plötsligt och började med vreda
ord klaga över sina fiender, över Bourmaister och
över häradsdomaren Jan Erse i Ryglinge. Han
beklagade sig över sonen Arvid, som gick
Bourmaisters ärenden och spionerade på Klockeberga,
över mågen Bernhusen, som avvaktade ett lämpligt
tillfälle för att förråda käre svärfars intressen, över
hovmarskalken på Larsvik, som endast sörjde för
eget lugn och nöje och lämnade gamle Jörgen i
sticket.
Och han berättade om sin äldste son, sin Jörgen,
som gjort ett sista förtvivlat och fruktlöst försök att
hålla Klockeberga gård och Siedelska släkten över
den stigande floden av skulder, av falska
fordringar, nedriga intriger, fiendens otaliga
stämplingar. Slutligen förtröttad och bruten hade gossen
tagit sitt liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
