Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märker just ingenting. Nysningen har fyllt hans
ögon med vatten och vad som för stunden rör sig
omkring honom ser han knappast.
Han ser i dess ställe med besynnerlig tydlighet
en stor flat sten, som ligger vid Klockeberga
vägskäl. Den kallas herr Jostes sten och än i dag
utpekas den mossfria, blankslitna plats, där
Siedlarnas stamfar suttit. Med sin raffellåda. Han
ville äntligen raffla, gubben, men ingen ville raffla
med Joste Siedel. Hans tärningar voro illa kända,
han själv värre. Där satt han alltså, spejande
förgäves efter goda vänner och trogna grannar –
"Brukspatron," ropar mutter Carlén," kom mig inte
för nära. Han river ned mina glas med rockskörtet."
Jörgen vaknar och finner sig i skänkrummet,
omgiven av mutters hela attiralj. Han drar åt sig
rocken, skjuter samman skuldrorna, skrattar
förläget och blinkar.
"Ja, här går jag som ett spektakel," säger han.
"Det är åldern, mutter, och sorgerna. Var har vi
Jan Erse i kväll?"
"Han hjälper stadsfiskaln att hålla ordning vid
bakporten. Västerrådaföljet vill tränga sig in i
Bondstugan."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
