Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Konrektor behöver nog bättre sitta."
"Det behöver jag," medger konrektor och tar
plats bredvid Karin Lilja. "Ack, vad fröken är klok
i sin ungdom. Och vad jag är stollig."
Han sitter en stund tyst, skjuter axlarna upp till
öronen och stirrar sorgmodigt framför sig. Så
vänder han den tunga, svarta, druckna blicken mot
fröken Karin. Och tänker:
Vad den flickan är ful! För hennes skull skall
intet Ilion falla. Nej, vem skulle begära henne, om
inte möjligen jag? Och vem skulle begära mig, om
inte möjligen hon?
Och han säger:
"Vill fröken Karin Lilja gifta sig med mig?"
"Ja," svarar fröken Karin. "Om far vill."
Konrektor rycker till och stirrar på henne.
"Nå, det hade jag inte väntat mig," mumlar han.
En obestämd ängslan plågar honom. Men resa
sig förmår han icke mer. Och så småningom fattar
han fröken Karins hand.
"Flickor, flickor!" ropade mutter. "Nu sägs det
att Anders Ekmarck är gripen på bar gärning. Han
uppviglar drängarna. Stackars Kajsa, stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
