Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kajsa. Men kommer galna ändan upp på korken
så ska en klubba dubbelt. Herre je, där sprang en
ruta! Borgmästarn, borgmästarn! Nu sprang en
ruta!"
"Lugn," förmanar Röösen. "Om så bliver nödigt
skall jag läsa lagen."
Dansen avstannar. Lille kommerserådet står
mitt på golvet, håller hand bak örat, lyssnar och
grinar.
"Döm om min förtvivlan," säger han, "då jag lär
vara rätta upphovet till så många skönheters oro.
Ack, jag följer ju den horribla gammaldags
principen att hålla mitt folk i Herrans tuktan. Och
sådant barbari tåls icke i våra dagar –"
Och han piruetterar lekfullt bland damerna, dels
för att skringra de skönas oro, dels för att hålla
podagern borta från sina frusna gamla ben.
En ruta krossas, en huvudstor sten faller ned
framför fru Gunhild.
"Så besynnerligt," säger hon, tar upp stenen och
betraktar den från alla sidor. "Lilja, det är en
sten."
Även i Bondstugan yppar sig oro. Någon har
smugglat in Västerrådapojkarna och nu gå de från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
