Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Den enörade mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad menar ni?
— Yongampo när ni kom, ni vara i sällskap med japan.
Hans namn — hvad?
— Det kan jag heller inte säga.
— Hvarför inte säga?
— Af precis samma skäl som nyss.
— Måste säga — mycke snart!
— Beklagar på det högsta, men det är alldeles omöjligt.
— Ni vara mycket fräck. Ni ingenting säga, jag ha käpp.
Bob gaf honom en blick, men sade ingenting.
Tataren höjde sin ridpiska och gaf honom ett duktigt rapp
med skaftet, som slog till hans axel och så när hade träffat
honom i hufvudet, om han ej hastigt vridit detta åt sidan. I nästa
ögonblick låg tataren så lång han var på marken. Bob hade
rusat på honom och gaf honom ett så våldsamt och oväntadt slag
under hakan, att han förlorade balansen och tumlade baklänges
från hästen.
Tataren kafvade sig åter på fötter, drog sitt svärd och
störtade mot Bob, som med flammande ögon och knutna näfvar stod
redo att försvara sig. Men kosackofficeren flyttade sin häst ett
par steg framåt och lade sig emellan. Han yttrade några snabba
ord till tataren, hvilkas innehåll var, att fången var alldeles för
värdefull för att dödas i ett vredesutbrott. I sinom tid skulle man
nog kunna få honom att lämna de önskade upplysningarna, och
till dess skulle han bli sittande i säkert förvar.
Tataren drog sig undan, trumpen och förargad, och steg
åter upp på sin häst. Sedan gaf kaptenen en order. En
kavallerist steg af och närmade sig Bob med en smal läderrem i
handen. Bob gissade ögonblickligen hvad som nu skulle ske, och
inseende det fruktlösa i att göra motstånd fogade han sig
undergifvet, medan läderremmen hårdt bands kring hans högra handled
och sedan knöts fast vid ena stigbygeln på kaptenens häst. En
ny order gafs; hela truppen satte af i traf utför den öde bygatan,
och när Bob släpades åstad bredvid hästens sida var det sista
föremål, som han hade något intryck utaf, det koreanska
krigsrådets bleka, förfärade ansikte, som tittade ut genom husväggens
sönderbrutna spjelverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
