Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
den ojämförligt störste — i ödmjukhet — när du
inte kan det på något annat sätt.
— Låt mig gå nu, Magne.
— Ja! Låt oss gå vidare! Så att vi få ett slut
på detta!
När de gått ett stycke, kröpo ett par människor
fram ur buskarna bakom dem. Det var Magnes
flicka, en främmande karl följde henne. Flickan
såg efter de båda männen, som gingo vägen bort.
— Kom! Vi ska följa efter dem och se! sade
hon till sin vän.
— Äsch, det äir väl ingenting att se.
— Jo! Jag vet, att Magne gick till biskopsgården
i dag, medan Frälsgive sov där hemma. Du ska få
se, att han har stämt möte med bispens knektar där
borta i skogen!
— Ja, än sen? Avrättningar har man väl sett.
— Jag måste se det här — kom!
De gingo försiktigt vägen bort efter de båda andra.
Där Magne går bredvid Frälsgive, skäms han föir
sig själv. Han tänker på uppträdet i morse vid
floden. Så han hade skrikit — alldeles som i sin
ungdom! Hade han verkligen tänkt rädda livet på
igossen? Inte! Gossen skulle ju ändå dö. Bäst att
få det gjort nu, så slipper man tänka på det här
mer. Många äro under svärdet dömde och ska med
blodig hals nedgrävas i jorden, andra bli fria och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
