Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick veta det. Hon tordes aldrig tala om sådant, inte ens till
honom. Hon ville knappast veta det själv. Han mindes, att
han blev nästan rädd, första gången han såg, att han fick
sin vilja fram, när hon darrande av blygsel vände sin mun
mot hans. Så ren, så fin! Den första kyssen smakade ännu
som en droppe aseptin. Det var sin barndom, hon gav
honom då.
— Vad tänker du på? sade hon.
— På dig.
— Tycker jag synd om!
— Jo!
— Du tänkte på dem där borta?
— Inte alls!
— Jag är inte sådan, sade hon ännu en gång. Jag kan
inte ta och släppa.
— Tror du hon kan det, hon där borta?
— Det ser du väl!
Rätt svarat! tänkte han. Det flög igenom honom en känsla
av bitter saknad efter något, han anade inte vad. Han såg
på flickan. Hon var inte vacker. Hon visste ingenting, kunde
ingenting annat än sitt arbete och förstod ingenting av det,
han ofta ville hon skulle ha förstått. Men hon var hans utan
försköning sådan hon nu en gång var. Hos henne var han
liksom hemma för första gången i sitt liv.
De lämnade kaféet och gingo utför en trappa, som från
trädgården förde ner till vägen utmed stranden. Där nere
var det alldeles mörkt under träden. På klinten lyste de små
granna lyktorna mellan skymmande grenar och löv. Nu högg
grammofonen tag igen, den snarkade och rapade och en
berömd operasångare började sjunga något, som hoppade
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
