- Project Runeberg -  Valda verk / 1. Ellen - Vattendroppen - Litterära storverk i västficksformat /
41

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

musiken; en mungiga spelade nästan ljudlöst. Det lät som
ett sakta, sakta spinnande surr någonstans inne i buskarna.

— Kom, hör du! sade flickan och drog honom in i
mörkret.

Natten kommer, blodet vaknar, vinden är stilla, hjärtat
bultar och slår. Det vita ljuset flyter undan, förbi dem, över
deras huvuden, under deras fötter. Skuggorna bli allt tätare,
allt mörkare.

— Skynda dig! viskade hon nästan för sig själv. Lilla
barnet hade så bråttom! Men ingenting visste hon som
väntade.

Allt var tyst och liksom dött. Det fanns bara två
människor i natt och silverljus. Stundom i svartaste mörker,
stundom i vitaste, klaraste sken. Skuggorna gungade förbi,
när skogen tog de unga. De gingo inga vägar längre. Inga
stigar funnos, där de trängde sig fram. Mossiga stenar, ris
och snår drevo dem allt längre in. Höga träd och stammar
kommo emot dem, samlade sig allt tätare omkring dem och
höllo dem kvar i mörkret. Bakom dem, framför dem och
omkring dem fanns ingenting annat än skog och natt under
täta, svarta kronor. Flickan stannade och såg på honom.

Han bredde ut sin rock på marken och de sjönko ner
tillsammans utan att kunna säga ett ord. De hade funnit sin
vila, som de längtat efter hela tiden. Slingrande sig fast i
varandras armar, bundo de sig hårt tillsammans, hårt, hårt.
De blevo som rusiga av kyssar, yra och druckna av det unga,
söta vin, de gåvo varandra.

Allt emellan strök en susande vind fram över dem. Den
var så högt uppe, att de ingenting hörde. Vinden drog vida
under himmelens stjärnor, men de båda unga lågo gömda
djupt nere i mörkret på jorden.

41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/1/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free