- Project Runeberg -  Valda verk / 1. Ellen - Vattendroppen - Litterära storverk i västficksformat /
42

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De levde knappast. Endast läpparna levde med kyssarnas
liv. Tunga kyssar, som droppade från mun till mun med
brinnande hetsig åtrå efter något mer, något ofattbart,
omöjligt. Han såg henne inte, men han kände hennes kinder
bränna. Hennes hår lossnade och föll ner över hans ansikte
som en flod av konvalj och nattviol. Händerna famlade efter
ständigt nya smekningar. Marken doftade av jord och gräs
och unken mossa. Denna doft höll dem fångna, de liksom
sjönko in i jorden, blevo ett med den fuktiga, levande myllan.

I timmar lågo de så, utan att veta av någon tid. Luften
kändes allt varmare, tyngre, hetare. Månen gick bort och de
visste det inte. Natten försvann och de förstodo det inte. Men
när de i morgonens första gråa aning av ljus åter började
skymta varandras ögon, då voro de som i en annan värld,
där allt omkring dem var grått, oändligt fjärran och utan
verklighet; allt utom deras kärlek. De grepos av ett förtvivlat
begär efter annat, mer än kyssar, mer än smekningar. Hon
var utan vilja, utan eget liv och gav efter för honom mer
och mer. Till slut förstod han av hennes nya, helt
annorlunda upprörda tystnad, av hennes tunga små rörelser liksom
i sömnen, att hon själv hjälpte honom, att hon själv längtade
efter detsamma som han.

Hon gav sig utan att kunna annat. De hade levat sitt liv
som i fångenskap till den stunden. Nu kom friheten. Det var
en underbar belöning att få ge sig åt varandra.

När de sedan vaknade till sans, hade dagen redan börjat

gry-

De letade sig ut ur skogen, darrande och frysande. De
sökte efter vägen och när de funnit den, stannade de och sågo
på varandra. Någonting hade hänt med dem, någonting
förfärligt. De visste ännu knappast vad det var. Tröttheten

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/1/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free