Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag är där du är, på andra sidan. Jag hör min röst tala
utanför rummet. Jag ser mig själv utifrån. Jag förstår inte
den där kroppen, min kropp, varför är det min? Jag känns
inte vid den, dess rörelser äro inte mina. De där händerna,
som jag ser i närheten av mitt ansikte, varför är det mina
händer? Varför röra de sig så? Jag känner någonting tungt
under mig och det är fotterna, som flytta en främmande
kropp — främmande! det är jag. En liten personlighet, som
råkat komma utanför gränserna, och som därför håller på
att falla sönder. Men hur ska man kunna veta i förväg var
sådana gränser gå?
Min själ är på andra sidan livet, långt inne i evigheten.
Hur ska jag komma tillbaka till det gamla? Yrseln griper
mig, så att jag vill falla, ångesten jagar mig ut. Jag går gata
upp och gata ner som en galning, en dåre, en vansinnig.
Stenläggningen forsar som vatten under mig, husen virvla
förbi, gnistrande av ljus eller falnade, svarta som aska. Det
strömmar sten, dånar av mullrande stenljud och mitt i den
tunga forsen vadar jag uppför fallet, uppåt, för att komma
dit, där man kan leva. Ack, dessa människor, som gunga 1
svarta flockar förbi mig som skum och stänk — tomma, gråa
ögon ha de alla, strävt läder över gnisslande ben; undan
gunga de, sugas ner mellan stenarnas dånande vågor. Det är
fara och äventyr, men ingen bister glädje längre; bara ångest,
brinnande, glödande ångest, ingenting annat.
Man känner det inte först, medan tröttheten ännu gräver
och sliter i kroppen. Sedan vaknar man och är på andra
sidan och minns inte, hur man kommit dit. Själen har frusit
till is som en glasruta med vanvettigt blommande arabesker.
Glaset fryser till dess det vill springa sönder i en sky av isiga
flingor och skärvor. —
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
