- Project Runeberg -  Valda verk / 1. Ellen - Vattendroppen - Litterära storverk i västficksformat /
233

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mig! Gertrud, till exempel — jag som aldrig kunnat tåla
det namnet! Och alltid har jag haft dig att dras med.

Insekterna surrade. Vattnet tindrade mellan träden. Så
gled det ett litet moln över solen.

— Det har pinat mig också, sade han med sammandragna
ögonbryn. Aldrig kan jag få en annan kvinna, åtminstone
inte på fullt allvar. Redan då jag var Martin Birck var jag
så utledsen på dig, att jag — nå, ursäkta!

— Låt oss nu åtminstone inte gräla denna korta stund
vi få vara i fred, bad hon. Tänk bara — ja, jag säger, tänk
bara, om han skulle komma hit och få se oss ute så här

— olovande — han blir ond, han kanske aldrig skriver om
oss mer. Det skulle jag inte kunna uthärda. Att plötsligt
försvinna ur tillvaron — och med sådana spår efter sig —
det vore det förfärligaste av allt.

— Min kronärtskocka är förträfflig, hur är din?
frågade han, medan han höjde sitt glas mot solen och
försökte sig på en blinkning med ena ögat.

— Gör dig inte till, sade hon kort.

— Den har en delikat bismak av blåsyra.

— Det påminner om pastor —

— Tsss!

Insekterna surrade inte längre. Solen gömdes bakom ett
moln, som var större och mörkare än de andra, dess skugga
gled fram över marken som en våg av skymningsdunkel och
kyla.

— Nej, min kära Arvid, fortsatte hon högt sin tysta
tankegång, du är innerst inne lika rädd som jag, att han ska

tröttna på oss. Och kanske söka upp andra modeller.

— Ja — den blir snart outhärdlig, denna jäktande nutid
med sin brutala konkurrens på alla områden. Snart duga
vi inte ens till modeller. Och då är leken slut. Om han innan

233

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/1/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free