Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess åtminstone ville göra oss en smula mera — hur ska
jag säga? Sympatiska? Så att vi sluppe att skämmas för
oss själva — så här på tu man hand.
Han satte ifrån sig glaset. Tanken på döden ingav honom
alltid en oresonlig avsmak.
— Läser du oss? frågade han plötsligt.
— Jag kan inte låta bli.
— Så är det med mig också. Att läsa oss — och veta,
att det är oss han skildrar så — det är det enda, som kan
ge ett sken av innehåll åt detta förfärliga liv.
Han visste inte riktigt om det var inbillning eller
verklighet, men under bordet tyckte han sig känna sin högra
fot smeksamt tangerad av en liten kvinnofot. Han bemödade
sig att gengälda artigheten så finkänsligt som möjligt,
medan de bägge stirrade rätt ut i luften med ett drömmande
uttryck. —
Han kände sig emellertid en smula förbryllad, och
slutligen såg han allvarligt på henne och sade:
— Nu igen —?
— Jag måste! svarade hon med ett litet sorgset
småleende. Vad vill du man ska göra? Köttets lust och själens
obotliga ensamhet, och så vidare. Något annat finns ju inte
för mig i denna trista värld. Och inte för dig heller, försök
bara inte att spela hög!
Hon sköt undan sin tallrik och såg ut över den lilla
höstliga trädgården. Plötsligt lade hon sin hand på hans arm.
— Se, sade hon, se där! Vad var det jag sade? Där
kommer han!
På den sandade gången mellan borden kom en medelålders
novellförfattare. Genom den klara septemberluften hördes
kyrkklockorna ringa i staden långt borta.
Författaren såg ut att ha mycket bråttom. Med händerna
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
