Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ryggen trippade han fram på smala ben som en orolig
fågel. Han gjorde en hastig sväng och försvann bland
kaféets gäster. Plötsligt dök han upp igen på ett helt annat
ställe. Han kretsade genom trädgården kors och tvärs, och
hans små fötter stego så lätt, att sanden på marken
knappast rördes. Hela tiden gnolade han halvhögt för sig själv
och puttrade mellan läpparna och sade: bom, bom — pam,
pam, pam — bom, bom. —
De båda ensamma människorna bakom höstlövens
gardiner sutto i dödlig ängslan att han skulle se dem, men
han var borta igen lika plötsligt som han kommit.
Solen lyste inte längre. Molnen hade blivit fler och fler,
de släpades upp över himmelen, tunga av regn. Träden sågo
härjade ut.
Mannen hade för länge sedan slutat sin kronärtskocka.
Han fingrade på sitt vinglas och reciterade ur en berömd
dikt:
L’ombre d’un vieux poéte erre dans la gouttiére
avec la triste voix d’un fantome frileux.1
Damen sade med hjärtlös ringaktning:
— Det där lät han dig deklamera, när du var doktor
Glas. Men minns du det andra citatet? Det passar bättre
för oss:
Le beau valet de cceur et la dame de pique
causent sinistrement de leurs amours défunts.2
— Blir du sentimental, kära Lydia? frågade mannen. Han
kan väl inte begrava oss, förrän han låtit oss få en salig
hädanfärd.
1 Skuggan av en gammal skald irrar omkring i takrännan med
den sorgsna rösten hos ett fruset spöke.
2 Hjärterknekt och spader dam viska dystert om sin begravda
kärlek.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
