Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hörde de en röst gnola ur öppningen till deras
undanskymda gömställe: bom, bom — pam, pam, pam — bom,
bom!
Där stod den medelålders novellförfattaren och såg på
dem med klara vattenblåa ögon. Han hade händerna på
ryggen och puttrade ideligen mellan läpparna samma entoniga
refräng: bom, bom — pam, pam, pam — bom, bom!
Lydia stirrade på honom, likblek av förskräckelse, men
hennes älskare bemannade sig och sade:
— God middag, käre vän! Vill du inte slå dig ned?
— Nej tack, svarade författaren.
— Du skäms för sällskapet! utbrast Lydia.
— Inte precis. Åtminstone inte på detta enkla ställe. Men
jag har inte tid, jag har alltid bråttom. Livet är kort, men
timmarna äro långa; orden äro av Fénélon, inte av Pascal,
som i alla fall tänkte så gott han kunde.
— Ingenting nytt annars? frågade Arvid.
— Balkankriget tar aldrig slut, en fru vid någon teater
har fått ett nytt rykte om sig, en gammal herre är död,
det är därför klockorna ringa i stan. Han hade många
ordnar och goda viner. Och nu är han död. Det står i
tidningarna, att han var mycket berömd för någonting, som
ingen vetat om. Men egentligen borde ni gå hem nu och
fortsätta.
Arvid knackade med sin käpp i bordet för att betala:
— Den här leken börjar verkligen bli tämligen tröttsam,
sade han.
— Det är inte mitt fel, svarade författaren. Jag gör allt
vad jag kan för att roa er. Nu få ni sannerligen hitta på
något själva. Ni talade nyss om blåsyra, hörde jag. Har ni
kanske tänkt —?
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
