Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berlocker och lång, blå livrock och vida, vita byxor — så
stod han varje söndag på kyrkbacken med sin höga käpp i
handen likt en vandringsstav och plirade mot vädret och
pöste upp sina röda, barnhyllta kinder och var som det
frommaste lamm att skåda.
Och fruntimren i sina klockkjolar med veck och band och
snibbiga liv och mantiljer och ansiktena gömda djupt inne
i kråkhattarnas granna blommor och band, de måste alltid
fara med näsduken över ögonen efter predikan, de voro så
upprörda av prästens utläggningar, som om de ville visa
sina underlydande hur man med rätt allvar skulle anamma
ordet.
Men annars var det fest och dans och sång och spel på
gården så länge han levde, gamle herrn.
Han skulle kallas löjtnanten, och löjtnant Urspegel fick
han heta bland folket för alla de upptåg och hyss han hade
för sig. En morgon var han nere i Kungskoga och köpte
upp all halm som fanns på torget. Han betalade bönderna
handpenning och gav dem besked att köra till stans
prästgård och lasta av all halmen där, och om det kom någon
gammal gubbe som ville hindra dem skulle de inte bry sig
om honom, för den var lite konstig. Bönderna körde dit,
förstås, och vräkte av sin halm i en enda stor hög inne på
prästens gård, fast gubben sprang där och gnydde som en
arg hund. Det var prästen, men han hade blivit ditskickad
så nyligen, att ingen kände till honom. Bönderna väntade
ändå, att någon skulle komma med pengar för halmen, ingen
hördes av. Då blev där ett liv, alla skulle ha sin halm
tillbaka, och det var ingen lätt sak att skifta den rätt igen, när
den låg i en stor hög. Och i ett fönster mittemot satt
löjtnanten och skrattade åt detta spektakel, så att tårarna
trillade över hans kinder.
4. — Ko c h, Guds vackra värld. I.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
