- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
107

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bengt småmyste, när Jansson ivrade om saken. Pengar
först, så skulle det ske sen!

För resten hade Ersson varit riktigt språksam och trevlig.
Han hade visat såret i sitt huvud och sagt, att han kände
nog gärningsmannen och skulle betala slaget!

Och här hemma hade han gått och moltegat om saken!
Inte ens åt sängkamraten den där lördagsnatten hade han
sagt ett ord, när de vaknade tillsammans i lagårn! Jansson
hade till och med fått hjälpa gubben en kväll att lägga en
trasa om såret — en otäck krossfläck mitt i hjässan, stor
som en knytnäve och med lösa benskärvor under det blodiga
skinnet — det fanns liv i den där karln som i ett vilddjur!
Men han tänkte ut hämnd, det var därför han teg.

Och det låg ett så tydligt hot i Vargens ögon, när han
berättade om stadsresan, att Jansson fick brått efter en slant
till handpenning. Sen släppte han inte Vargen förrän det var
bestämt. Någonting att slå med skulle Jansson skaffa. Och
en söndagsafton gick Bengt hemifrån som vanligt till
Olovs-sons. Där träffade han Jansson, och de följdes åt till Stenby.

Det var i vårdagjämningstiden, det mörknade tidigt och
blev fryskallt i den pyrande snön. Bakom bastuknuten hade
Jansson ställt sin egen huggyxa, Bengt gick och hämtade
den och lät falla ett stillsamt ord om samma dom för den
som inte tiger, medan han vände på yxan ett tag. Sedan gick
han bortåt lagårn, och unge Jansson stack i väg för att inte
bli vittne.

Utanför lagårn stod ett lider, det måste man gå igenom
för att komma in till gubben. Där stod Bengt en stund i
kolmörkret och övervägde för sig själv, just i detsamma kom
hustru Ersson och gick in till mannen. Bengt väntade och
lyssnade. Strax därpå hörde han gubben Ersson skrika och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free