Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svära där inne. Kom närmare! fräste han, en smäll hördes
genom väggen, och Hanna kom springande ut för livet.
När hon stängt lagårdsdörren efter sig, gick Bengt fram
till henne i mörka lidret. Hon varsnade yxan och blev
själaglad, skulle det ske nu?
Bengt drog tveksamt på svaret, men hon bad honom för
Jesu skull göra’t genast. Mannen hade kastat en grov stol
efter henne där inne, när hon skulle sköta korna, han var
ju alldeles vild och galen.
— Har han bössa? frågade Bengt.
Jo, den hade han hos sig i sängen nu, sedan den där
lördagsnatten då han fått yxan i skallen.
Där inne i lagårn väsnades ännu Ersson, trodde väl att
hustrun var i närheten och kunde höra honom. Men hon
skyndade sig ut, ville inte se något, sa hon.
Bengt stod där en stund och övervägde: yxa emot bössa?
Det går inte! Bäst att låta gubben vara i kväll!
Han lämnade lidret, ställde ifrån sig yxan vid
bastuknuten igen och gick bortåt Källarhalsen.
Det var tyst på Olovssons gård, handlarn och
hushållerskan hade redan gått och lagt sig. Bengt gick in till dem,
berättade att han varit på väg att göra slut på gubben
Ersson men ångrat sig.
Nej, det kunde då varken Olovsson eller Kristin begripa.
Att man kunde ångra en så god gärning! De blevo ivriga,
reste sig upp i sängen båda två och läto Bengt riktigt förstå
hur bra det skulle vara att få gubben Ersson död.
Kristin steg upp ur sängen och gick i bara särken efter
brännvin. Tre duktiga supar i rad hällde Bengt i sig. Men
ändå satt han där på sängkanten, olustig och tveksam, som
om han druckit bara vatten, och stirrade in i den fladdrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
