Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljuslågan, staken stod på en trästol bredvid handlarns
huvudkudde.
Kristin stod och frös mittpå golvet så att det luktade
fruntimmer i hela rummet, hon kliade sig otåligt på ryggen
och begrep inte hur hon skulle få rätta farten på Bengt. Nå,
det var bössan han var rädd för! begrep hon till slut.
Hon tassade ut ur kammaren och smet in på kontoret,
kom tillbaka igen med Olovssons eget bakladdningsgevär,
gick en stor lov kring golvet för att hålla fotterna kvar på
den tjocka, hemvävda mattan, när hon utan ett ord stack
geväret i handen på Bengt.
Han öppnade geväret. Laddat. Plockade ut patronen. Hagel.
Handlarn halvlåg på armbågen i sängen och höll ögonen
på Bengt.
— De ä granna hagel, sa han, men di tar nog!
Bengt hade ingen känning av suparna. Bara en kall
kvälj-ning i halsgropen. Små hagel, tänkte han, små hagel — kan
de gå? Å jo, kanske! — Och efter en stund gick han med
geväret.
Det var redan sent på kvällen, när han kom tillbaka till
Erssons i Stenby. Han gick rätt in i lagårn, till vänster om
dörren stod sängen, en lykta med igensmutsat glas lyste över
gubben och kreaturen. I samma ögonblick som Ersson vände
sig i sängen efter bössan, for knallen av Bengts gevär genom
lagårns tjocka luft, i dödstystnaden strax efter hörde Bengt
hur kreaturen ryckte och slet i sina klavar.
Han gick fram till sängen — var gubben död? En tjock
blodkluns hängde ut ur vänstra ögat — men för säkerhets
skull! Han slet upp sin kniv — högg, högg, högg — blint,
vansinnigt — kniven skar blodiga fåror i den väldiga
manskroppen som låg där stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
