Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
figurer i buskarna. Han låg i en backe en gång och såg på
hur en ung man straffade sin kvinna, hon hade angivit
honom för polisen, kunde höras av talet, flera andra kvinnor
intygade saken.
— Att du kunde vara så simpel, så mycke gott som ja
har gjort dej — du visste att ja hade tre år å vänta mej
för de där lilla bråket — ändå visade du deckarna på mej
när ja låg å sov — ja trodde du va en renhåri tjej ja!
Kvinnan försvarade sig. Polisen pressade henne, ett år för
lösdriveri skulle hon få, men om hon talade om var han
fanns, så skulle hon få femtio öre i stället.
Men det hjälpte inte ens att så vädja till den unge
mannens rättsmedvetande, han fällde upp sin kniv och fullgjorde
saken, de andra kvinnorna höllo fast offret, det var en
rättvis dom. Tjutande som en hund släpade sig kvinnan
bort på alla fyra, blodet rann över klänningen.
Ett par dagar därefter läste Frasse i tidningen om
kvinnan, som blivit sönderskuren i underlivet ute vid Lilljans.
Hon hade blivit omhändertagen av folk som hittat henne,
låg på lasarettet nu och hade ingen aning om vem som
skurit henne, sa hon.
Efter några veckor såg han dem allesammans igen där
ute, den knivskurna kvinnan halvfull och glad tillsammans
med knivskäraren och de andra.
Snart läkas såren, snart torkas tåren!
Till julen ville i alla fall Frasse försöka smita sig till ett
mål lagad mat hos brodern, som numera arbetade på L. M.
Erikssons verkstad och hade det ganska bra. Han gick dit
på julafton, men ingen var hemma. Han hade inte beräknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
