Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick några supar, kom tillbaka och slog sig ner på sin
vanliga plats och var en särdeles glad och munter och lättlivad
Yttre Vakt! Inte så där glad och munter och lättlivad som
vanliga, friska människor. Men med en brusande underton
av raseri — det glittrade hån — det stänkte våldsam råhet
— det sjöd och bubblade av misstänksamhet, plirande
illvilja, hat och skadeglädje och förakt! Han var den store,
den ende —
Det blev ganska tråkigt, när bröderna och systrarna funno
den man de posterat som yttersta förpost mot
rusdrycks-djävulens krigarskaror, sin egen Yttre Vakt djupt inne i ett
brakande slagsmål med ungdomen, som väntade i förrummet
att få gå in och tjäna nykterheten med dans.
Berg gav sig i väg på luffen, ut skulle han, men han
kom aldrig ut, kom aldrig ifrån sig själv, ständigt stod muren
i hans inre, som hindrade honom vara allt. Han hade en
del fullkomligt likgiltiga saker för sig, som han strax glömde
igen för att undra, om det var längre bort han skulle gå?
Han träffade en hel del trevliga människor, men glömde
dem strax igen, de voro inte han och han kunde inte vara
de, han kunde inte vara den ende, han måste gå någon
annanstans för att vara Alltet.
Han kände dock, att där brännvinet fanns, där skulle
han vara. Då gled han som på en forsande flod, rastlöst
utför i en sjungande, ljuvlig glädje. Han kände en sargande
ångest, när han stod nykter på stranden bredvid och såg
den breda floden tumla med snabba, porlande böljor förbi
— han måste vara med — det var ju Han som skulle bäras
av det ljuvliga ruset och växa med eldig styrka tills han
uppfyllde jord och himmel med sin ande och gled in i det
stora Alltet.
Plötsligt märkte han, att det där som hindrat honom änt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
