Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tätt tryckta tillsammans stodo Ester och Sven och
betraktade det lilla kräket, som arbetade ivrigt med fötter och
mun att spinna sin tråd lång nog.
— Ska vi hjälpa honom ner? undrade Ester.
— Han reder sig nog — vi ska se hur han stretar!
Det for ett fladdrande rassel förbi deras öron, de
tumlade baklänges — så nära förbi deras ögon strök en
strimma svart förbi och försvann på vingar som slamrade likt
pansar — en stor slända — masken var borta, tråden slängde
tom. Det gick som ett knivhugg genom dem båda — de
kände i hela sin varelse hur ett liv krossades — just nu —
och söndermaldes mellan sländans kallgrymma käkar.
— Låt oss gå! sade Sven, och rösten skälvde av ångest.
— Blommor först på graven! svarade Ester stilla.
Dödsblek tog hon blommorna, och tysta gingo de bort
till den gamles viloställe.
Blåklockorna och prästkragarna föllo ner på den halvt
förvittrade stenen med de tunga orden: I dag mig, i morgon
dig — ej skillnad görs till åren. Så ung som gammal bäras
vi en dag dock bort på båren.
— Nu måste vi gå! sade Ester. Vi ha fått för mycken
lycka, vi orka inte bära den ännu. Vi måste vänja oss
långsamt — och du får inte komma för sent till tåget!
— Jag skulle hellre vilja stanna i kväll.
— Det ena du vill — det andra du skall! Kom nu, gossen,
så följer jag dig till stationen!
Sjömanspojken Karl Gustav och den stackars ensamme
Elis Erhard hängde ihop över söndagen också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
