- Project Runeberg -  Valda verk / 5. Guds vackra värld. Del 2 /
334

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flickorna reste hem med första tåg på morgonen, men
de skulle försöka bli fria ett tag på kvällen igen, och så
skulle alla fyra sammanträffa på vägen ner till Hobo vid
ett gammalt övergivet ställe, som låg halvvägs mellan
Källar-halsens by och Rösberga och Lindesby gårdar, det hette
Skräddars, en karl som hette Jakobsson hade bott där, han
hade mördat en gammal gubbe för många år sen, och sedan
begått mened för att snärja Vargen i falska nät. Nu var
han själv död och borta, ingen ville bo i den gamla förfallna
stugan.

Frampå söndagsmiddagen vaknade Elis Erhard och drev
ut i stan. Han mötte syster sin på gatan — hon hade blivit
utkörd ur hemmet före honom, kommit som tolvårig piga
till Kungskoga och tjänade nu med sin kropp på
Stadshotellet, själ hade hon ingen, för hon var i det närmaste
idiot. Henne hade Elis Erhard levat på så länge, att hon
inte orkade mera, och därför var han arg på henne nu och
klev spanskt förbi utan att hälsa — de ska fan gå å krusa,
hellre tar man en stor slant!

Han kom till Björkby så småningom och gick upp på
rummet där Karl Gustav bodde. Sjömanspojken låg i sängen
och svor, gav sig fan på, att han skulle bort från bruket
och gå till sjöss igen, han hade mött gamle disponenten
tidigt på morgonen, och den fan hade inte hälsat, han bara
vände sig bort mitt för näsan på Karl Gustav, som kom
full och trevlig och ville tala sjömansengelska med gamle
herrn.

Karl Gustav hade brännvin i buteljen på bordet, Elis
Erhard fick några supar, det var Karl Gustav som tagit ur
honom den dumma rädslan för brännvinet. Och pin glad
blev Elis Erhard, han ville gå till sjöss han också, de svuro
vänskap i liv och död och skulle segla ut på samma skuta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/5/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free